Morotsblast kan bli biogassubstrat
Morotsblast och andra färska restprodukter från lantbruket öppnar upp för ytterligare biogassubstrat
Sedan många år tillbaka har forskare från bland annat SLU intresserat sig för vilka möjligheter som biogödsel och biogas skapar för vårt samhälle och för jordbruket. Idag pågår flera projekt kring dessa frågor vid SLU Alnarp i Skåne. Samtidigt går utveckling av latbruksmaskiner framåt och öppnar för bättre möjligheter att tillvarata resprodukter även från grönsaksodling i ett biogas- och biogödsekrettslopp. Detta handlar vårt korta reportage om.
Dagens livsmedelsproduktion har en relativt stor påverkan på vår miljö med avseende på växthusgasutsläpp. Utsläppen, ca 15 % av Sveriges växthusgasutsläpp, sker bland annat från biologiska processer, som är kopplade till växtodling och djurhållning, vilket gör att mycket av de naturliga processerna kommer att fortsätta långt in i framtiden. Därmed kommer frågan ifall jordbruket i sig kan innehålla de lösningar som samhället efterfrågar?
De frågor som forskningen intresserat sig för här är ifall det går att ta vara på färsk blast, som morotsblast, rödbetsblast och ärtrev, med tanken om att kunna utvinna protein från dem, samtidigt som biogas och biogödsel kan produceras. I tidigare studier så har forskarna i princip fått handskörda, eller använt småskaliga metoder och maskiner, då det inte har funnits några bra sätt att samla ihop materialet annars.
Bakgrunden till att forskarna intresserar sig av frågan är en ökad efterfrågan i samhället på vegetabiliskt protein samtidigt som det går att kraftigt öka biogasproduktionen, för att ersätta fossila drivmedel och svarta fossila kolatomer i kemiindustrin. Då behövs stora mängder biomassa, något som jordbruksföretag kan leverera utan att det negativt påverkar livsmedels- och foderproduktionen.
I ett av de pågående projekt, GreenLeaFood, är syftet att först extrahera växtproteiner för användning som livsmedelsingredienser, ur grön biomassa som morotsblast, betblast, lucernvallar och andra färska restprodukter från jordbruk- och trädgårdsodlingar, och därefter tillverka biogas och biogödsel. Processuppläget är följande: Den gröna biomassan delas i olika fraktioner som kan användas antingen som en proteinrik livsmedelskomponent medan andra delar fungerar bättre som råvara till produktion av biogas. En kombinerad produktion gör det möjligt att ersätta fossila drivmedel samtidigt som importen av sojaprotein kan minska. De ekologiska fotavtrycken av processen förväntas bli mycket lägre än de av de produkter som ersätts, då även växtnäring och stabilt kol kan återföras till de livsmedelsproducerande åkermarkerna i form av biogödsel (rötrest). Den forskning som är gjord har visat att det är möjligt att skapa protein för humankonsumtion genom att använda grönmassor som betblast, rödbetsblast, lucern, ärtrev och morotsblast.
Sven-Erik Svensson vid SLU menar att: ”Att samla ihop de grönmassor och färska mellangrödor som finns i jordbruk och trädgårdsodling och tillföra dem en biogasprocess som ersätter fossila råvaror er mycket klokt ur klimatsynpunkt: utsläppen kan minskas 2–5 ggr nän om materialet ligger kvar på fälten. Samhällsmässigt är det lönsamt, ifall det är lönsamt för den enskilda odlaren får de räkna på själva.”
”de grönmassor som finns bör användas, då det är 2–5 ggr bättre ur klimatgassynpunkt ifall grönmassorna samlas ihop och ersätter fossila råvaror”
Sven-Erik berättar skrattande om en anekdot då han frågade runt om befintlig teknik att använda i forskningssyfte, dvs för att kunna skörda olika grönmassor till projekten. Då han frågande på Agritechnica i Hannover för några år sedan fick han svaret från en av maskinleverantörerna; Sverige? Där har man väl inga kameler? – ”Morotsblast kan man både ha som livsmedel, och som foder till kameler!”, säger han.
Därmed finns det indikatorer på att jordbruket i sig kan innehålla de lösningar som vi efterfrågar. Men att handskörda materialet, eller använda småskaliga metoder och maskiner fungerar inte ifall odlarna och biogasproducenterna skulle vilja skala upp tekniken. Så då är frågan hur man kan skala upp tekniken då det behövs ett kostnadseffektivt och utvecklat sätt att samla ihop restprodukterna, och få hela kedjan lönsam.
I detta sammanhang träffade Sven-Erik på Jakob Karlsson, från Grimme Skandinavien, som tillverkar och säljer jordbruksmaskiner. På frågan ifall de har någon produkt som skulle kunna samla ihop blasten från rödbetor och morötter fick han ett jakande svar. ”Ja, ifall kunden efterfrågar produkten, kan vi kan leverera den”, säger Jakob. Då ingen kund ännu efterfrågat produkten, bedrivs det heller ingen serieproduktion av den, men möjligheten finns! Med en ordentlig marknad för färskgrödor, utvecklas produkten samtidigt som efterfrågan kommer. Det är ingenting mindre odlare skaffar ifall det inte finns en ordentlig marknad som betalar för det.
Sven-Erik, som har erfarenheter från småskalighet med handskördad blast i forskningsprojekt, tycker att det är mycket viktigt att ha kunskap och visa på att maskinerna går att köpa och att de kan skörda blast även i större skala. ”Det kostar inte många % mer vid inlöp av en ny maskin”, säger han.
Reportaget gjordes av Annika Öberg på Energikontor Syd / Biogas Syd inom projektet BiogasSamverkan SydVäst där vi bidrar till kunskapslyft kring "nya" biogassubstrat och hur en hållbar intensifiering av lantbruket kan bidra till både livsmedelsproduktion och energiproduktion. SLU Alnarp forskar intensivt inom detta område.
För dig som vill läsa på finns här länkar till publikationer inom området:
Grön biogas | Externwebben (slu.se)
Publikationer och projekt kopplat till Västproteinfabriken:
VäxtProteinFabriken | Vinnova och Växtproteinfabriken Steg 2 | Vinnova
Proteinfabriken | Externwebben (slu.se)
Green2Feed - Grön biomassa som växtprotein till djur | Externwebben (slu.se)
GreenLeaFood – Ökat livsmedelsvärde från gröna blad | Externwebben (slu.se)