Nya hållbarhetskriterier för fast bioenergi
2018 kom EU-parlamentet, medlemsstaterna och EU-kommissionen fram till en slutgiltig överenskommelse för förnybartdirektivet. Nytt är att det kommer införas hållbarhetskriterier för fast bioenergi. Hur kommer de nya skrivningarna i förnybartdirektivet att påverka bioenergibranschen lokalt? De hållbarhetskriterier som är nya i direktivet, hur påverkar de branschen? Vi frågade Kjell Andersson, näringspolitisk chef på Svebio.
Vad är egentligen förnybartdirektivet?
– För att kunna uppfylla det gemensamma EU-målet att minska utsläppen av växthusgaser med 40% jämfört med 1990 års nivå har man under namnet ”Energiunionen” antagit ett helt paket av åtgärder som gäller fram till 2030. I detta åtgärdspaket ingår förnybartdirektivet. Det har funnits sedan 2009 men har nu omarbetats.
– De gamla direktiven har skärpts och en del nya direktiv har tillkommit. Förnybartdirektivet är ett av de viktigaste, här finns krav på att andelen förnybar energi skall öka från 20% 2020 till 32% år 2030 i hela EU. För oss i Sverige är det inga bekymmer eftersom vi redan ligger på 54%. Mycket beroende på att vi har vår vattenkraft och en stor andel bioenergi kombinerat med sol och vind.
Hur har förnybartdirektivet förändrats?
– En ny del i förnybartdirektivet är de så kallade hållbarhetskriterierna för fasta biobränslen som kommer gälla från första januari 2021. Handeln med flis och pellets har tidigare varit ganska oreglerad. Nu finns en debatt inom EU om att detta fria handels-sätt kan vara negativt för skogsbruket i vissa länder, skövling av regnskog är ett exempel, den biologiska mångfalden ett annat.
– När det gäller uppvärmning har vi i princip sedan länge bytt ut all uppvärmning till förnybar energi, oljan är nästan helt borta, så just där kan vi inte göra så mycket. De lågt hängande frukterna är redan plockade så att säga. Skall vi bli ännu bättre så måste förändringen komma i transportsektorn där 80% fortfarande är fossilberoende. Vi har en fördel i att vi är internt i Sverige överens om målen politiskt.
Vad innebär då de nya hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet?
– Det första som händer är att de stora användarna, de som ligger över 20 MW, som till exempel fjärrvärmeverken i Kalmar, Växjö och Karlskrona måste rapportera enligt hållbarhetskriterierna. De måste alltså detaljerat veta varifrån bränslet kommer och leverantörerna måste i sin tur kunna redovisa var de får tag i sin råvara och att den uppfyller hållbarhetskriterierna. Återplantering av skog är i det här sammanhanget viktigt, man måste kunna visa att så sker, att skogsmarker inte skövlas eller utarmas biologiskt.
Import av bränsle kan därför bli lite besvärligare, särskilt om bränslet köps in utanför EU.
– Det som är positivt är att vi kan visa att vi har en hållbar produktion och jag tror att det är som helhet positivt för branschen, ursprungsmärkning finns i nästan alla andra branscher och vi i energibranschen bör naturligtvis också kunna redovisa sådant.
Vad ser du för trender i branschen för övrigt?
– Ser vi på biodrivmedel, till exempel etanolen, som är ett alldeles utmärkt drivmedel, så lider etanolen svårt av att allt fokus plötsligt finns på elektrifiering. Politiskt alldeles för snäva tidsperspektiv har gjort att styrmedlen för etanolbilar försvunnit. Etanolen har också straffbeskattats inom EU. Vi gör nu tyvärr tvärtemot vad man gör i andra EU-länder gällande etanolen. Det som händer idag är att E85 byggs ut kraftigt i bland annat Frankrike, samtidigt håller vi i Sverige på att lägga ned vår satsning.
– Styrmedlen har ändrats alldeles för ofta, vilket har varit negativt för biodrivmedlen. Vi behöver, för att nå målen, arbeta parallellt med etanol, HVO, biogas och elektrifiering.
Har du något råd kring detta att ge till de som bestämmer över styrmedlen?
– Ett gott råd vore att jobba mycket mer på bredden med generella styrmedel och sedan låta de olika teknikerna konkurrera med varandra, samt att horisonten också måste ligga längre bort i dessa politiska beslut än vad den gör idag.
|
